Igår tog jag en sväng till ett naturreservat strax utanför stan. Kameran var förstås med; jag hade egentligen ingen tanke om att ta någon särskild bild, men man vet ju aldrig.. Efter en dryg timme infann sig frustrationen – ni vet den där som dyker upp när man plötsligt inte ser något intressant överhuvudtaget som man vill fotografera. Då tog jag den berömda pausen och satte mig ner på en stock och bara tömde skallen på tankar.
Plötsligt poppade den sedan länge undanstoppade femåringen upp i huvudet: ”Vad är det där för något?”, ”Hur ser det där ut på andra sidan?”, ”det där ser nästan ut som en dinosaurie!”. Ja, ni som varit i närheten av en femåring vet hur det funkar. Den där outsinliga nyfikenheten på precis allting. Och det var just det som behövdes – att börja SE och bli nyfiken. Sen kom bilderna.
Eljest 
Kommentera